Tisdag = veckans första s.k. kvalitetspass. Seriösa löpare betraktar det nog
som trivselpass. Idag blir det svettigt i värmen.
Jag brukar springa ca en timme i Pålsjö. Startar hemma vid Sofiero, nerför
kinesiska muren och upp vid ankdammen. Mot parkeringen på 2-km-slingan och
ytterligare ett varv på samma slinga. Därefter tillbaka genom skogen och Maria
Park mot Laröd.
Avslutning med nedjogg och löpskolning runt hemkvarteret och tänjningsövnngar.
Med detta något okonventionella sätt lyckas jag få ihop långintervaller,lite
backe, fartlek och snabbdistans vid ett och samma träningstillfälle. Fokus varierar.
Jag vet, Götas tisdags- och torsdagspass är mer ändamålsenliga. Samtidigt är
jag bekväm med skogen 200 meter från ytterdörren.
Allting är relativt. Jämför jag mig med Götas mästerskapslöpare, triatleter
eller Vasaloppsåkare är jag en amatör. Enligt hustrun är jag en träningsfixerad
och alltför disciplinerad (= oflexibel) överambitiös elitmotionär. Hon och
jag har olika referenser.
Hon: ”Måste du springa så långt idag när det är kallt, regnar och blåser?” eller
”Varför kan du inte vara en normal karl som hellre åker på bilutflykt istället
för att springa?”
Jag kontrar med t.ex. ”Vet du hur mycket NN i Göta tränar?”, ”Är det bättre
med en soffpotatis inkl. ölmage?” eller ”Vill du följa med på maratonresa till
München i höst?”