Inlägg

Mina damer och herrar, ni bevittnar just nu en
världspremiär, mitt livs första blogginlägg är skapat och läses just nu av just
DIG! Lucas körde ett inlägg efter varje träningsdag, och eftersom Lucas är
Lucas blev det ganska många. Jag går strikt emot detta och avlägger veckans
första inlägg FÖRE veckans första träningspass. Det Lucas skrev var både
intressant och långt. Jag har knappast lika mycket intressant att förmedla, men
jag babblar på så får vi se vad det leder till. Likt många andra ägnar jag
veckans första inlägg åt att kortfattat beskriva lite om mig själv. Då jag är
en relativt tystlåten individ och varit med i denna förträffliga förening i
mindre än 4 månader så kan det var en del av er som undrar vem jag är (jag
råkar dessutom ha en beklagligt simpel pseudonym på facebook - där era inlägg
orsakat lika mycket (skrattgrundad) magkramp som crosspassens otaliga plankor -
vilket kan bidra till eventuell förvirring).

Idrott i allmänhet,
och fotboll i synnerhet, har präglat mitt liv sen tidig ungdom. Jag hade talang
men viljan att nå riktigt långt var inte tillräckligt. För 7 år sedan begravde
jag fotbollsskorna och har sedan dess av och till joggat lite och emellanåt
besökt gymmet, även om det nu är drygt tre år sen jag satte min fot där. Jag
har alltid ansett mig ha en relativt god grundkondition och då jag och min
lillebror anmälde oss till Göteborgsvarvet för första gången i höstas så
bestämde jag mig för att försöka träna lite mer/bättre för att ta mig runt med godkänt resultat. En kompis drog med mig
på Helsingborg Running Club och där träffade jag Mikael Engqvist som berättade om
IS Göta och om hur ett crosspass var upplagt. Det lät som precis den typ av träning jag
behövde mer av, så jag testade en tisdag och har sedan dess aldrig ångrat mig
(trots brutal träningsvärk). Mitt långsiktiga mål var att klara gbg-varvet
under 1:40 och jag hoppades att någon gång spränga drömgränsen sub-40 på milen.
Redan i klass 7 på högstadiet sprang jag milen på runt 45 minuter i en tävling
i skolan som kallades bjersgårdslunken, denna tävling vanns för övrigt alltid
av vår eminenta webmaster Miro Cepciansky. Sedan dess har jag alltid legat runt
45 plus/minus ett par minuter. Lite googlande gjorde att jag fann ett resultat
från springtime 2003 på  42:53 som bästa
resultat. Efter ett antal kvalitetspass med Göta sprang jag seedningsloppet med
förhoppning om pers, och förbluffade mig själv med att komma i mål på 38:17.
Jag har sedan jag gick med i Göta gått från 1-2 pass/vecka till 3-4 pass/vecka,
mer än fördubblat antal kilometer/vecka (utan att för den sakens skull ens vara
i närheten av er i kilometerjakten), men framförallt har jag fått KVALITÈ på
passen, och där har jag en enorm vinst i att träna i grupp med er! Jag minns
till exempel ett intervallpass (4xca 2500) där jag kom i mål en bit efter gasellerna
och varje gång möttes av "bra jobbat", "härligt kämpat",
"ser stark ut". Det är sådana ord som får mig att bita ihop och klara
en intervall till, istället för att vara nöjd och gå hem (vilket jag hade gjort
om jag tränat själv). Det är just sådana moment, att få komma fram och höra
dessa uppmuntrande och motiverande ord, som gör att man lämnar träningspassen
med mjölksyra i benen och glädje i själen. Det är sådana ord som får mig att
bege mig till träning i snö, regn och kyla. Det är sådana ord som framkallar en
fuktig fläck nära ljumsken hos idrottspsykolog Johan Plate.

Hoppsan, nu babblar jag visst på lite väl mycket, vi sparar
en del till nästa inlägg och avslutar med en ordväxling mellan en elev och mig
från förra veckan. Trots att jag hört en liknande konversation tidigare gick
jag rakt i fällan.

- Tomas, kan man få skäll för något man inte har gjort?

- Nej, det tycker jag inte låter rimligt, hurså?

- Bra. för jag har inte gjort läxan!