Det var några dagar sen senast, och tanken var att det
skulle ha kommit ett inlägg tidigare, men jag har drabbats av något
fruktansvärt,,,the manflu!!!!! Denna nästintill dödliga sjukdom har producerat
kilovis med slem i mina bihålor, och gett mig en röst hes likt en 80åring. Om
man tar bort de bagatellartade överdrivandet kan man konstatera att torsdagens
regn och kastvindar (alternativ mina underbara brorsbarns snörvlande hostattacker)
knäckte mitt klena immunförsvar och mina leukocyter har jobbat för högtryck
sedan dess, dock hittills resultatlöst. Att säga att jag varit sjuk vore fel,
men jag är tillräckligt försvagad för att undvika fysisk ansträngning, och den
där hesa rösten kan ju ha gjort mig till en - åtminstone verbalt - sexig Sean
Connery?? "I am
lischensched to kill, I schall schoot thisch man"
Därför blev det igår och idag bara ett par timmars promenad
som för dagen avslutades i den för årstiden så vackra Pålsjö skog. I denna
miljö, där vitsipporna slagit ut och träden sjunger om vårens ankomst
ackompanjerade av fågelkvitter, mötte jag en kille som visslade en välkänd men oerhört
malplacerad melodi; Rudolf med röda mulen,,,,,, jo men tjena!!!
och apropå färgen röd, mitt första inlägg avslutades med
några ord från skolans värld där eleverna emellanåt är en enorm glädjekälla,
ibland kan de dock också ge mig en tankeställare...... Jag vill nu dela med mig
av en episod där eleverna fick mig att vakna till lite extra. Vissa av er har
möjligtvis noterat att jag var lite vildvuxen i ansiktsbehåringen, att
slutspelsskägget började odlas, eller om ni så vill, att jag försökte
efterlikna den tyske konstnären Harry Haerendels berömda piprökande
fiskargubbe. Det som slutligen fick mig att plocka fram trimmern igen var när
en elev sa till mig: Du liknar Alexander Bard!! Tack för den du,,,,,, Eftersom
jag är usel vad gäller IT och teknik så lägger jag upp en bild i
kommentarsfältet på Götas FB-sida istället för dem som vill se det hemska.
Jag har via olika götalöpare hört talas om rödbetsjuice och
dess effekter och tyckte att det lät ganska osannolikt. Då fysiologi generellt
och syreupptagningsförmåga i synnerhet intresserar mig bestämde jag mig för att
kolla lite närmare på detta fenomen med rödbetsjuice. Jag är stolt innehavare
av vad som kan vara världens längsta utbildningstitel då jag har en
"International Master´s Degree in Exercise Physiology and Sport
Sciences" och vet därför vart jag ska leta för att få relevant information
och kan också se de eventuella bristerna
i olika forskningsrapporter (kan finna många brister, till exempel antal
deltagare, kontrollgrupper, på vilket sätt statistiken presenteras etc). Men,,,
då jag inte längre är ansluten till universitetet har jag tyvärr inte heller
längre tillgång till de senaste forskningsrapporterna och märkte att jag inte
kom längre. Det artiklar som är gratis och finns tillgängliga, samt den info
man kan hitta från diverse läkares och fysiologers bloggar talar i alla fall
entydigt om att det FINNS en prestationshöjande komponent i rödbetsjuicen, och
jag är övertygad om att det i detta nu samt i en överskådlig framtid kommer att
bedrivas intensiv forskning för att få fram de exakta kemiska processer som
leder till denna ökade prestationsförmåga. Jag hoppas någon gång kunna
återkomma med ett "enkelt" svar i denna fråga.
Det har nog inte undgått någon att jag jobbar som lärare för
tillfället. Det innebär också att jag denna veckan haft påsklov och därmed
rejält med extra tid att träna. Jag hade planerat att köra en fuling och komma
smygande med den som en avlutningsbomb här på mitt sista söndagsinlägg, men det
sket sig i och med min "sjukdom". Jag har på Götawebben med
förundransvärda ögon sneglat på topp 10 i kilometerjakten vecka efter vecka.
Topparna täcker mer distans på en vecka än vad jag gör på en månad, men för att
hitta in på 10:e plats har det ibland "räckt" med 65-70km. Efter
torsdagen pass låg jag riktigt bra med på 53 avklarade km. Men "sjukdomen"
satte ju effektiv stopp för några fler pass, så tyvärr stannade jag på dessa 53.
Men jag tar en fuling ändå och lägger till de 15 plus 15 kilometer jag GÅTT
idag och igår så kanske kanske det räcker för att få mitt namn på listan för
denna vecka. Och om det blir så ber jag redan nu om ursäkt för att jag knuffade
nummer 11 bort från rampljuset på ett osportsligt sätt.
Till sist,,,,,, jag vill inte piska upp en stämning, men
missa för allt i världen inte bloggen nästa vecka, den kommer att bli
fullspäckad med intressant läsning!! Vad sker bakom kulisserna till HBG
marathon? Är det mannens ork eller barnets tålamod som avgör hur långt man kan
springa med barnvagn innan man tvingas sluta? Var är egentligen HBG-marathon-appen?
Hur är det möjligt att springa utan skor? Vilket kom först, hönan eller
(påsk)ägget? Allt detta och mycket därtill kommer nästa veckas bloggare,
oraklet Simon Wikstrand att delge oss läsare. Det är med därför med stor glädje
jag nu lämnar över (HBG-marathon-)stafettpinnen till Simon för nästa veckas
bloggande. Tack för mig, vi ses förhoppningsvis på tisdagspasset igen!