Jag har alltid älskat att sporta, det bara finns i mig. Allt som innefattade någon typ av boll höll jag på med jämt och friidrott. Och det är jag otroligt tacksam för, det hjälpte mig ifrån dåliga hemförhållande. jag kunde vara kvar på fotbollsplanen eller friidrottsplatsen i timmar efter alla gott hem och träna träna å träna. Jag är säker på att jag hade tränat lika mycket om jag hade det bra hemma men det blev även väldigt betydande för mig för jag fick se hur sunda människor är, jag fick bra förebilder och jag ville bli som dem. Så till er alla som på något sätt är ledare i någon förening för barn/ungdomar eller lärare, ni är guld värda. Jag har innan jobbat många år med ungdomar som har haft stora problem på olika sätt och mitt koncept va att hjälpa dem att söka med ljus å lykta efter en idrott som passar dem, det har varit en otrolig resa att stötta dessa ungdomar och dem flesta har det gått bra för och jag har kontakt med dem ännu :) Detta ämnet och den tiden skulle jag kunna skriva flera sidor om, det va verkligen en tid blandad av glädje å tårar, oro å rädsla och att aldrig ge upp. En tjej som bodde hos mig i några år hoppade från 6 våningen i måndags och bröt ryggen på 2 ställen och ben å armar så nu har jag bestämt mig att göra allt för att stötta denna tjej att komma tillbaka till ett bra liv igen.
Och vad händer då med min träning!!! för träna måste jag även om annat verkar viktigare just nu. För det är där jag hämtar kraft, energi och glädje. Jag får helt enkelt planera om. Jag får gå upp å springa tiiiidigt på morgonen vissa dagar och ta de passen som passar mig vecka för vecka.Så nu ska jag ut å träna i det fina vädret, det blir 3 km uppvärmning och sen 10km i 4:50 tempo sen ner jogg och bål träning. Det är så jäkla skönt, jag går in i någon slags meditation och benen bara rullar på, njuter av omgivning och älskar livet. Mitt mål på milen är 42min :)
Vi ses i spåret gott folk.