Igår stod jag bara lite lätt i crosstrainern. Tanken var att jag skulle vila (jag hade räknat med synnerligen välbehövlig vila efter valborg..) men jag mådde otroligt mycket bättre än förväntat och förtjänat och var antagligen lite för kolhydrat/godisladdad för vila. Eftersom ingen annan verkade må bra nog för att hänga med på promenad ("är du helt jäkla dum i huvudet?!" "för h*lvete Annelie, driver du med mig?) eller crosstrainern ("är du galen? jag kommer bli ännu mer illamående av den gungande rörelsen") så fick jag roa mig själv bäst jag kunde under eftermiddagen. Ett lätt pass med andra ord, och därefter lite bålstyrka. Jag hade helst kört på ännu mer för kroppen var rent oförskämt pigg och fräsch, men behärskade mig. Mot kvällen blev det pizzamys hos mig, vilket var synnerligen lämpligt med tanke på att jag ville ha lite energi till dagens löpning.
Löparfesten började kl 12, och valet stod mellan uppdelade 1000 m-intervaller eller backpasset. Redan tidigare i veckan siktade jag in mig på att springa 1000 m, eftersom det är fart jag tappat mest nu när jag haft ont, men backpasset lockade lite också... Jag höll mig dock till planen och sprang med HLK ner till strandpromenaden, där vi snabbt konstaterade att hälften skulle gå i medvind och hälften i motvind.
Jag har såklart tappat lite löpning efter att tvingats till ett (förvisso ganska kort, men ändå) löparuppehåll, och däremellan endast kunnat göra några löppass i ganska lugnt tempo, med endast några få fartökningar. Veckan innan DM i Ystad vilade jag löpningen lite, sprang endast ett pass med några fartökningar. DM i sin tur var enbart en plåga med övertränade ben och känslan av att inte vara "där" varesig mentalt eller fysiskt. Onsdagen efter smällde foten, veckan efter sprang jag ett pass med enbart några fartökningar och så i söndags då det inte alls kändes bra i foten... Det är först denna vecka jag har vågat springa lite mer ordentligt, och även om känslan har varit bra så har jag inte riktgt kunnat avgöra hur formen är eller hur mycket jag har tappat. Med andra ord kändes min nuvarande form som ett oprövat kort när jag började springa och jag visste inte heller om min fot skulle hålla för ett fartpass på asfalt.
Jag bestämde mig dock för att våga satsa idag, för om foten inte håller för tuffare löpning idag - då är jag inte säker på om den håller för springtime på lördag. Då kanske jag hade fått tänka om och undersöka foten igen, och det mer grundligt. Och om jag hade tappat alldeles för mycket, då är jag inte säker på om jag hade ställt mig på startlinjen vid springtime... Med andra ord stod lite på spel idag, men det gick till och med lite över förväntan!
Vid en koll på historiken i klockan ser jag följande:
Den snabbaste gick på 3.27, den sista och långsammaste (då jag var riktigt trött och inte alls sugen på motvinden) gick på 3.45. De övriga låg mellan 3.29 och 3.40. De tusingar som gick i motvind gick givetvis något långsammare än de i medvind. Ett ganska positivt formbesked trots allt, och bäst av allt - foten mår fortfarande alldeles strålande! Jag fortsätter vara lite försiktig och smörjer med både voltarengel och arnikagel, men jag betraktar foten som friskförklarad och hel igen. Hur det går på lördag låter jag vara osagt, jag vet inte riktigt vad jag kan räkna med eller förvänta mig av mig själv med tanke på sista tiden (den som är bättre på att tolka fartpass i förhållande till tävling får gärna säga till!) men jag är glad över att allt verkar funka och att jag inte har tappat mer :-)
Nu tänker jag göra allt jag kan för att fortsätta vara hel under hela nästa vecka. Imorgon har jag tabata-pass på gymmet, men redan nu har jag bestämt att jag inte tänker göra ett endaste hopp själv. Det tänker jag inte heller göra på måndag eller torsdag. Det sparar även lite på kroppen, ju färre burpees, utfallshopp och superhopp jag gör denna vecka desto större chans till pigga ben på lördag. Ett spinningpass, ett indoorwalkingpass, några pass i crosstrainern (hel vila fredag) och två kvalitetspass låter precis lagom till dess!