Imorgon är det Helsingborgs terränglopp. Jag vet redan nu att det kommer gå "dåligt", eller snarare att jag inte kommer satsa något alls utan försöka njuta av att springa på stigarna. Det finns inte en chans att mina ben kan prestera en supertid och jag betraktar min säsong som över efter halvmaran förra helgen. Den urladdningen innebär dessutom attrappen fortfarande är lite mör, vilket jag byggt på under veckans två tuffa kvalitetspass (kombinerat med onsdagens tabata). Därför känns det helt okej att gå in för att ha så kul som möjligt istället för att jaga tider eller medaljer :) Antar att sådana lopp är viktiga också.
För att ytterligare förstöra alla mina chanser att vara så pigg som möjligt imorgon har jag två pass på morgonen, först indoorwalking och direkt efter det 45 minuter tabata (samma pass som i onsdags). Efter tabatan har jag exakt 30 minuter på mig att ta några djupa andetag och springa från gymmet (Nordic Wellness Ramlösa) till startlinjen. Med andra ord kan jag inte klaga på en dålig uppvärmning. Självklart kommer jag lägga in handbromsen på indoorwalking och anstränga mig minimalt och självklart låter jag bli superhoppen och grodhoppen i den mån det går imorgon. Trots det innebär passen fortfarande en viss belastning som med stor sannolikhet kommer påverka löpningen. Dessutom har jag ett ytterst irriterande skoskav, perfekt timing! Jag har åtminstone spenderat kvällen tillsammans med en av mina bästa vänner och god mat och dryck, den uppladdningen får 10 poäng av 10 möjliga.
Med tanke på morgondagen erkänner även jag att en vilodag vore på sin plats idag, jag brukar alltid försöka ta det lugnt dagen innan tävling. Idag blev det dock inte riktigt så. På Nordic Wellness har vi "rosa månad" då vi kör en del pass till förmån för rosa bandet och även en auktion där olika företag sponsrar med priser som auktioneras ut (här hittar ni auktionen: https://www.facebook.com/groups/367756633349412/?fref=ts och jag råkar veta att en åtråvärd plats på HBGM 2016 ligger ute att buda på..). Förra året drog vi in 20 000 kronor till rosa bandet och självklart vill vi göra det minst lika bra i år. Just därför körde jag och en kollega på gymmet ett eventpass i form av indoorwalking till förmån för Rosa bandet, en helt klart godtagbar anledning att köra ett extra pass. Temat var givetvis "Rosa som fan", från topp till tå...
För er som inte har prövat kan jag meddela att indoorwalking i sig är jobbigt, det kan bli tufft så man spyr om det görs ordentligt. Lägg till ett par höga klackar (sådana man inte ska ge sig på att gå i om man avser att dricka alkohol) så kan jag lova att det bränner lite extra bra i vaderna ;-) Kanske inte det mest optimala att göra idag, men det får det vara värt. Om det på något vis kan bidra till forskningen om cancer att jag kör ett extra pass, i chockrosa peruk, rosa kläder, med lösögonfransar som fullkomligt skymmer all sikt och med rosa higheels på tassarna så får det vara värt det. Även om det innebär att jag är ännu tröttare imorgon.
En av de största fördelarna med dagens outfit; det var många som inte kände igen mig ;)
Som sagt; imorgon har jag främst fokus på att ha roligt. Det är dessutom mitt sista hårda pass innan den fruktade säsongsvilan, så jag ska försöka njuta ordentligt. Jag tror det är viktigt för mig att få sådana tävlingar också, då jag fokuserar mest på tävlingen "roligast vinner" och släpper tidskrav och prestationsångest.
Självklart är det viktigt för mig att prestera, det är ett av flera viktiga syften med löpningen. Det är för att prestera som jag lyder Sven även när det känns tufft. Det är för att prestera jag springer tredje och fjärde 500 m-intervallen även när jag tror att jag ska kräkas. Det är för att prestera jag biter ihop och springer 1500 m själv en torsdag trots att jag vet att det kommer bli brutalt tufft. Det är för att prestera jag ibland är ute och springer fram till 22 en vardagkväll, trots att jag inte varit hemma sedan 7 på morgonen och sedan dess hunnit med heldag i Lund, pass på gymmet och träning med hästen. Det är också för att prestera som jag vid några enstaka nödfall har ignorerat det faktum att jag är sjukt morgontrött och har gått upp kl 05.20 för att hinna med mitt tänkta pass. Det är för att prestera jag fortsätter kämpa under en tävling även när benen och kroppen är trötta och det är för att prestera jag sätter upp höga mål och ambitioner. Det är för att kunna prestera jag kommer genomlida (gör er redo att lyssna på gnäll!) två veckor säsongsvila med enbart 4 lugna joggpass/vecka, trots att jag vet att det blir fruktansvärt tufft.
Men mitt i allt är det viktigt att inte glömma det viktigaste; glädjen i att springa. Det finns så mycket lycka att hitta i ett par löparskor och det måste vi försöka komma ihåg. Det blev jag påmind om dagarna efter HBGM, när jag lydde det stränga direktivet att vila från löpningen några dagar. Redan under dag tre utan löpning började skorna ropa på mig. Jag höll mig till fredagen innan jag hoppade i skorna igen, glad som ett barn på julafton och trots att jag verkligen skulle ta det lugnt fick jag sådana små glädjerus att jag blev som en kalv på grönbete i Jordbodalen. Visst är prestationen det som driver oss framåt och de flesta av oss blir mer eller mindre knäckta när det går motigt (antar att jag är ett slående exempel), men det är då jag tror vi behöver tänka på just löparglädjen.
Det är något speciellt med just löpning, med känslan av frihet och känslan av att flyga fram. Det är något speciellt med känslan av att trycka på under tuffa intervaller och känna den kraft som tar en framåt. Det är något speciellt med den känsla som infinner sig under långpass, när huvud och kropp går in i ett slags meditationsläge och man blir piggare, gladare och starkare för varje steg man tar. Det är något speciellt när man upplever känslan av att bli hög av lycka under ett pass, när kroppen fylls av en sådan energi att det inte riktigt går att göra av med den. Från början var löpningen ett redskap för att jag skulle "komma i form" och gå ner så mycket i vikt som möjligt. När det spårade ur fullkomligt blev det en av två morötter (jämte ridsporten) för att jag skulle ta mig tillbaka. Idag är det en källa till otroligt mycket glädje, en källa där jag hämtar energi och finner lugn när jag är som mest stressad och uttömd på energi. Nu är det en sådan viktig pusselbit i mitt liv att jag inte vet hur jag skulle kunna leva utan att få springa. Kort sagt; det är något speciellt med löpningen, det finns så otroligt mycket glädje och harmoni att hitta i ett par löparskor :)
Bilder från HBGM 2015, Pålsjöterrängen 2015 och två fantastiska löparplatser där jag samlat mycket energi.
Med detta sagt avslutas dagens blogg. Jag har lyckats komma hem i tid denna lördag (heja heja!) och nu ska jag försöka preppa benen inför morgondagen med en omgång på foamrollern. Jag har försökt några dagar men det gör ju så himla ont! Antar att jag behöver det. Lycka till alla som springer imorgon, jag hejar på er!